You are the rhythm and I`ll be the beat

Att ha lov är något av det mest härliga man kan ha. Ändå så kan jag inte låta bli att bli stressad av att vakna efter klockan tio. Det är tunga och jobbiga skuldkänslor som uppstår. Så otroligt fånigt egentligen. I morse stapplade jag trevande upp för sängen på en rätt behaglig tid och när solen fortfarande sken som den nu gjort i några tappra dagar kunde en morgonpromenad inte sitta bättre. Jag ber tyst en bön till det allsmäktige vädret att fortsätta i samma takt, om snön skulle komma igen skulle det då likna den sorg jag kände i ungefär 12 års åldern när sommarlovet tog slut och jag längre inte kunde se på "Våra bästa år" på förmiddagen.
Just nu upplever jag även en annan liten sorg då min finaste pojke med fräknar befinner sig ca 70 mil bort. Dock tar saknandet slut imorgon då han äntligen sätter sin fot på Sandvikens gator igen. Nu ska en mango snart avsnjutas medan jag och min träningsvärk förflyttar oss 1 m till en ypperligt inbjudande soffa.