Är i princip fullt återhämtad efter någon veckas sjukdom. Sitter i sängen med träningsvärk från gårdagens yogapass och bävar inför morgondagens värk som förmodligen kommer vara den tredubbla efter träningspasset ikväll.
Har efter nästan en veckas mobillöshet fått tillbaka kontakten med omvärlden, priset jag fick betala för det var att favoritmössan glömdes kvar på bussen. Så kan det gå när man är lite för disträ. Försöker intala mig att den mössan egentligen bara var kopplad till massor av känslor som jag gör bäst i att glömma.
Skrev i helgen sista tentan i statsvetenskap och byter nu politiska teorier mot nationalekonomi. Gräver fram mattekunskaper från gymnasiet jag aldrig trodde jag skulle ha användning för mer.
I söndags firade jag ett år som stockholmsbo, och var det något jag faktiskt visste när jag gick i gymnasiet, var att jag ville lämna Sandviken för större äventyr.
onsdag 18 januari 2012
tisdag 10 januari 2012
den gnagande känslan i magen
Prestation. Att prestera. Den jagande känslan har gjort att jag stundtals vilja flytt från allt. Lägga mig under täcket och inte behöva möta den igen. Den där himlans prestationen.
I högstadiet letade jag efter kickar från provresultaten. Den illamånede känslan precis innan provet skulle läggas på bänken och ovissheten av att inte veta vad som skulle komma gnagde ett stort hål i magen. Sedan adrenalinet som kom direkt efter. Känslan av att lämna in det och känna att det egentligen inte var så svårt. Att jag hade svarat på allt. Dock varade det inte så länge. För prestationen kom jagandes igen och när resultatet skulle visas blev det gnagande hålet i magen så stort att det kändes som en avgrund. Alla rätt eller inget.
Sista dagen på högstadiet satt jag i aulan och tryckte mina korta naglar mot armen. Nervositeten var som en tjock dimma över salen. Bästa betygen skulle delas ut. Jag gjorde allt för att stålsätta mig mot en eventuell förlust. Minns alla de vuxna som klappade mig på axeln och försökte intala mig att högstadiebetygen inte spelade någon roll. Men för en prestationsjagande femtonåring betydde det allt.
På min senaste tenta fick jag känna på mitt gamla femtonåriga jag igen. När jag lämnade tentasalen ville jag mer än allt låsa in mig på toaletten, skrika, nypa hårt i skinnet och försöka få avgrunden i magen att inte kännas så djup. Det gick tre veckor. Tre veckor av ständigt tänkande på den tentan som jag hade intalat mig skulle ge mig mitt första F. Att plugga till den nya kursen kändes meningslöst på något vis. För jag skulle ju ändå skriva en omtenta.
Helt plötsligt var det som att hela världen kretsade runt denna tenta och bara tanken på att ha kunnat misslyckats gjorde att det genomsyrade allt. Även fast jag någonstans visste att det är inte hela världen att göra en omtenta.
Resultatet skulle komma under dagen. Jag hade lovat mig själv att inte kolla det första jag gjorde på morgonen. Resultatet kom på eftermiddagen. Jag klickade mig in på sidan. Mina händer var varma av nervositet och jag blundade. B
Prestationsmonstret bakom ryggen försvann. Jag stirrade på betyget igen. Jag skrattade. Ett nervöst skratt. Jag log. Skickade sms, klappade mig lätt på axeln och på något vis fylldes jag av en sån lättnad. Sedan blev jag arg. Arg på att jag låtit ett väntande resultat på en tenta fått mig att under tre veckors tid inte kunnat tänka på något annat.
Jag behövde inte ta någon förlust den där skolavslutningen i nian heller. Jag fick bästa betyg. Diplomet ligger dock glömt i någon låda och mina högstadiebetyg har jag inte ägnat en tanke åt. Min senaste tenta har jag nu glömt och på lördag har jag en ny. Jag vill inte att prestationen ska få jaga mig till sömnlösa nätter och magont.
Så jag försöker. Hålla tillbaka mitt forna femtonåriga jag och istället intala mig själv att det finns så mycket mer som är värt än att ha en ständigt gnagande känsla i magen
I högstadiet letade jag efter kickar från provresultaten. Den illamånede känslan precis innan provet skulle läggas på bänken och ovissheten av att inte veta vad som skulle komma gnagde ett stort hål i magen. Sedan adrenalinet som kom direkt efter. Känslan av att lämna in det och känna att det egentligen inte var så svårt. Att jag hade svarat på allt. Dock varade det inte så länge. För prestationen kom jagandes igen och när resultatet skulle visas blev det gnagande hålet i magen så stort att det kändes som en avgrund. Alla rätt eller inget.
Sista dagen på högstadiet satt jag i aulan och tryckte mina korta naglar mot armen. Nervositeten var som en tjock dimma över salen. Bästa betygen skulle delas ut. Jag gjorde allt för att stålsätta mig mot en eventuell förlust. Minns alla de vuxna som klappade mig på axeln och försökte intala mig att högstadiebetygen inte spelade någon roll. Men för en prestationsjagande femtonåring betydde det allt.
På min senaste tenta fick jag känna på mitt gamla femtonåriga jag igen. När jag lämnade tentasalen ville jag mer än allt låsa in mig på toaletten, skrika, nypa hårt i skinnet och försöka få avgrunden i magen att inte kännas så djup. Det gick tre veckor. Tre veckor av ständigt tänkande på den tentan som jag hade intalat mig skulle ge mig mitt första F. Att plugga till den nya kursen kändes meningslöst på något vis. För jag skulle ju ändå skriva en omtenta.
Helt plötsligt var det som att hela världen kretsade runt denna tenta och bara tanken på att ha kunnat misslyckats gjorde att det genomsyrade allt. Även fast jag någonstans visste att det är inte hela världen att göra en omtenta.
Resultatet skulle komma under dagen. Jag hade lovat mig själv att inte kolla det första jag gjorde på morgonen. Resultatet kom på eftermiddagen. Jag klickade mig in på sidan. Mina händer var varma av nervositet och jag blundade. B
Prestationsmonstret bakom ryggen försvann. Jag stirrade på betyget igen. Jag skrattade. Ett nervöst skratt. Jag log. Skickade sms, klappade mig lätt på axeln och på något vis fylldes jag av en sån lättnad. Sedan blev jag arg. Arg på att jag låtit ett väntande resultat på en tenta fått mig att under tre veckors tid inte kunnat tänka på något annat.
Jag behövde inte ta någon förlust den där skolavslutningen i nian heller. Jag fick bästa betyg. Diplomet ligger dock glömt i någon låda och mina högstadiebetyg har jag inte ägnat en tanke åt. Min senaste tenta har jag nu glömt och på lördag har jag en ny. Jag vill inte att prestationen ska få jaga mig till sömnlösa nätter och magont.
Så jag försöker. Hålla tillbaka mitt forna femtonåriga jag och istället intala mig själv att det finns så mycket mer som är värt än att ha en ständigt gnagande känsla i magen
tisdag 3 januari 2012
Det nya året bjuder på otrevligheter
Nyårsaftons sviter har gett mig den första förkylningen för året. I princip knockade den mig totalt. Sitter nu med febertrött kropp och hostande lungor. Alldeles sådär lagom till en hetsig tentaperiod. Jag tröstar mig med te och apelsiner. Snyter mig lite till och ignorerar kurslitteraturen på bordet.
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
singelproblem
Upplever nyår som singel för första gången på några år. Detta skulle kunna tänkas vara lite sorgligt. Och visst har jag tänkt i de banorna. Att inte ha en självklar nyårspuss osv. Men just nu är inte detta det som bekymrar mig, utan problemet är rent utav en praktisk karaktär . Att ha någon som kan hjälpa mig dra igen min nyårsklänning. Det ter sig nämligen så att denna dragkjedja som sitter där bak inte bara är väldigt lång, utan också otroligt trög. Jag har försökt, kämpat, slitit, haft armarna i akrobatiska ställningar, hoppat, nästan varit nära att dra sönder den men utan någon som helst framgång. Och ja, nu kanske ni tänker att jag var lite för optimistisk när jag inhandlade den och problemet ligger inte i dragkedjan utan i min kroppsomfång. Men nej kära vänner. Jag lovar. Promise. Det är inte julkolorna utan problemet är dragkedjan från helvetet. Så efter cirka en timmes kämpande ger jag nu upp. Jag vägrar försöka ännu mer. När jag sedan kommer gå för att bege mig mot festen kommer jag göra det med en bar rygg under kappan. Får snabbt som attan be närmsta person där dra upp den jäkeln så man kan få se anständig ut sista dagen för året.
2000 light years of darkness
Kom hem till Stockholm sent i onsdags efter lite försening, dock gjorde det mig inte så mycket då det bakom mig satt några lustiga herrar och deras konversation var så underhållande att jag nästan inte hade klagat om de hade sagt att vi blev ännu en timme försenade. Att tjuvlyssna kan ibland vara det roligaste som finns. Jag hann under denna tripp förstå att det måste röra sig om en fader och son. När fadern hade frågat kanske tio gånger om tunnelbanan fortfarande gick när vi skulle komma fram och sonen svarade plikttroget att ja det skulle den, frågar fadern om sonen också skulle ta den. - Nej för fan, jag kör en brännare (läs taxi) Fnissattacken från min sida efter detta var total.
Under de dygn jag varit hemma har jag handlat en dyr och egentligen rätt onödig kappa, köpt ett par välbehövliga jeans, gråtit en skvätt till en film (Made in Dagenham), pallrat mig till gymmet efter några tränngsfriadagar vilket kommer leda till mördarträningsvärk imorgon. Har även hunnit luncha och prata ikapp om allt som hänt med Sigrid, lärt mig att aldrig, och läs aldrig mer handla på systemet dagen innan nyårsafton. Jag hade föreställt mig att kunna i lugn och ro botanisera runt hyllorna och kanske för en gång skull inte handla det billigaste vinet i hyllan. Kanske till och med våga mig på att fråga någon i personalen vad de skulle rekommendera. Denna illusion sprack hårt när resten av alla människor på kungsholmen nog hade tänkt samma sak. Jag fick panik, och det hade alla de andra också som slängde sig efter den bästa champagnen och högg tag i varje ledig personal de fick tag på. Tillslut klarade jag inget mer, svor tyst att här det ska aldrig mer sistaminutenhandlas och högg tag i första bästa vitt. Traskade hem för att påbörja min utlovade efterrätt och nyss blev nyårskakan klar. Och justja, min spontanitetinköp av mina nya telefon har mött vissa komplikationer vilket lett till lite telefonköer, jag misströstar dock inte för det kommer lösa sig. När jag kom hem i onsdagsnatt låg även mina foton jag hade framkallat i mitt postfack, det jag dock inte märkte när jag beställde var att jag beställde dubletter på alla. Men det är sånt som händer ibland. När man heter Sanna och inte orkar läsa igenom sina beställningar. Nu äter jag glamoröst nog havregrynsgröt till middag och skall senare mot kvällen bege mig mot Nacka för en stundande spelkväll. De sista dygnen på 2011 blir rätt fina ändå.
Under de dygn jag varit hemma har jag handlat en dyr och egentligen rätt onödig kappa, köpt ett par välbehövliga jeans, gråtit en skvätt till en film (Made in Dagenham), pallrat mig till gymmet efter några tränngsfriadagar vilket kommer leda till mördarträningsvärk imorgon. Har även hunnit luncha och prata ikapp om allt som hänt med Sigrid, lärt mig att aldrig, och läs aldrig mer handla på systemet dagen innan nyårsafton. Jag hade föreställt mig att kunna i lugn och ro botanisera runt hyllorna och kanske för en gång skull inte handla det billigaste vinet i hyllan. Kanske till och med våga mig på att fråga någon i personalen vad de skulle rekommendera. Denna illusion sprack hårt när resten av alla människor på kungsholmen nog hade tänkt samma sak. Jag fick panik, och det hade alla de andra också som slängde sig efter den bästa champagnen och högg tag i varje ledig personal de fick tag på. Tillslut klarade jag inget mer, svor tyst att här det ska aldrig mer sistaminutenhandlas och högg tag i första bästa vitt. Traskade hem för att påbörja min utlovade efterrätt och nyss blev nyårskakan klar. Och justja, min spontanitetinköp av mina nya telefon har mött vissa komplikationer vilket lett till lite telefonköer, jag misströstar dock inte för det kommer lösa sig. När jag kom hem i onsdagsnatt låg även mina foton jag hade framkallat i mitt postfack, det jag dock inte märkte när jag beställde var att jag beställde dubletter på alla. Men det är sånt som händer ibland. När man heter Sanna och inte orkar läsa igenom sina beställningar. Nu äter jag glamoröst nog havregrynsgröt till middag och skall senare mot kvällen bege mig mot Nacka för en stundande spelkväll. De sista dygnen på 2011 blir rätt fina ändå.
tisdag 27 december 2011
jag snor denna lista från niotillfem och julviva.
Fem händelser som varit bra det här året (ej kronologisk ordning):
1. Flyttade till Stockholm och skrev på mitt alldeles första hyreskontrakt till min fina etta på Norra Stationsgatan . Även om det ibland känts ensammast i världen att bo själv där så är den ändå något av det bästa jag har.
2. Göteborgresan i augusti med fina Grönan-vänner. Bilade ner och väl där hade vi det så himla roligt. Vi hann med allt från poliseskort till att åka Atmosphere. Och det var bara så fint att få spendera de sista sommardagarna med dem.
3. Det var några dagar efter vi hade gjort slut. Jag hade begravt gråten långt ner i magen. Mötte upp två systrar. Vi hade inte setts på ett tag. När jag kliver ur bussen kramar Erika mig och säger "jag visste inte att ni hade gjort slut" och gråten kunde inte längre stanna i magen. Det började regna. Erika började också gråta, och Anna kramade min axel. Vi småsprang till Orangeriet. Där gömde jag mina ögon bakom solglasögonen och tittade på de bästa systrarna i världen som satt mitt emot. Att få ha dem i sitt liv är som att ha vunnit det bästa lotteriet.
4. Midsommarafton. Hade arbetat hela dagen och kvällen på Gröna Lund. När vi slutade stod vi i omklädningsrummet och försökte fixa det som gick att fixa efter flera timmars arbete. Vi åkte båten mot Skeppsbar. Klockan var redan rätt mycket men vi drack öl och var de enda som dansade på stället. Och just då hade jag inte viljat varit någon annanstans, och det var bättre än alla sill-nubb-midsommarstångs midsommaraftnar i världen.
5. Popaganda. Även fast jag och Milli var trötta och bakfulla efter hennes födelsedagskalas kvällen innan så var det ändå pepp och fint. För man trodde det skulle regna och sedan visade det sig att det skulle bli sommarens sista varma helg. Och vi såg Arcade Fire.
Fem händelser som varit sämst detta år (ej kronologisk ordning):
1. De gånger jag egentligen har velat skicka ett sms eller ringa men när jag inte orkat och istället legat i sängen och gömt mig fast jag vet att det är det sämsta man kan göra då.
2. Alla de gånger jag låtit prestation, dåligt självförtroende osv. tagit över. Som att få ont i magen av att tro att man är sämre än andra och att man inte ska klara av tentor.
3. Dagen efter stjärngalan lade jag mig alldeles för sent och vaknade alldeles för tidigt pga. ett stundande seminarium. Bakfull som aldrig förr cyklade jag till skolan. Det var grått och jag frös. Sommaren var slut och grönansäsongen hade sagt hejdå - nu väntade istället studier. Jag var bakfull, trött och tom. Efter seminariet satt jag ensam i cafét och åt en chokladboll. Tittade ut och tänkte "jaha är det såhär det ska vara nu" och jag längtade redan efter sommaren igen.
4. Vi hade precis gjort slut. Det var en förmiddag om jag minns rätt. När samtalet var över var telefonen blöt både av tårar men också av värmen efter att ha krampaktigt hållt den mot kinden. Jag låg länge där i sängen. Kommer inte ihåg hur länge. Ville inte prata med någon i hela världen förutom den jag absolut inte kunde prata med längre. Jag grät lite mer. Tillslut snörade jag på mig skorna och gick ut. Det var soligt. Jag gömde mig bakom mörka solglasögon och hoppades att ingen såg. Såg de rödsprängda ögonen bakom glaset.
5. Alla onödiga bråk som varit.
Vad har du lärt dig i år?
Att det aldrig blir, precis som alltid, aldrig som man tänkt sig. Att man ska våga älska men också att våga släppa taget - för det kan vara det bästa. Att man inte alltid kan vara på topp och att det är okej att tycka att allt är grått men att det viktigaste är att man vågar se allt härliga igen.
Sedan har jag lärt mig att laga mat mycket bättre, att det är väldigt bra att äta och träna regelbundet för då slipper man oftast förkylningar, har lärt mig massor av den kurs jag läst nu i höst som känns så himla viktigt. Jag tror man lär sig så otroligt mycket på ett år, så mycket lärdomar och kunskaper som man inte ens hinner reflektera över men som alltid kommer finnas där. Det känns tryggt på något vis.
Blev året som du tänkt dig?
Jag tror aldrig jag har speciellt stora förväntningar på ett år, utan jag brukar mest tycka det kan vara jobbigt med att ha det. Därför tror jag att 2011 blev precis som det skulle.
Bästa festen ?
Den allra bästa festen i år var stjärngalan i september. Jag hade haft föreläsning och direkt efter satte jag mig på tunnelbanan mot Milli. Där samlades och trängdes massor av vänner. Det var glitter, förväntningar och vin i luften. Sedan gick vi i samlad trupp, skrattade åt alla som undrade varför vi var utklädda mitt på dagen och kom slutligen till Gröna Lund. Vi ställde oss i kön. Jag drack lite mer vin och kramade människor man inte sett på ett tag. Vi åt middag. Minglade. Dansade. När Veronica Maggio kom upp hade vinet gjort mig vinglig men jag trängdes långt fram och skrek ikapp till varje låt. När kvällen sedan blev till hemgång kändes det som att festen kunde ha varat en vecka
Hur har din stil sett ut? Jag har nog aldrig köpt så lite kläder som detta år. Kanske ett bevis på att jag nog haft lite för mycket. Därför blev det nog inget häpnadsväckande nytt, jag gick klädd precis som jag vill vara klädd.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Massor av bra. Både gammalt och nytt. Fleet Foxes, Tallest man on Earth, Arcade Fire, Deportees.
Cults - Abducted påminner mig om sommarpeppen.
Vad har du tittat på för tvserier?
The Wire, Pan Am, How to make it in America och nu på slutet är jag fast i SVT:s miniserier Klubben och Danne och Bleckan. Men jag har nog mest tittat på dokumentärer när jag tänker efter.
Vilka människor har du hängt med mest under året?
Alla de nedan som jag redan berättat om men sedan alla fina gamla vänner också såklart, även om det blivit alldeles för lite. Och sedan har jag hängt massor med de bästa systrarna i världen, och den finaste systerdottern.
Vilka kompisar har du lärt känna detta år?
Alla de bästa på Gröna Lund och sedan massor av fina från Pol Kand kull 11 såklart!
Vad är det vackraste du fått i år?
Den här sparade jag till sist för att jag tyckte den var svårast. Jag kan inte komma på något på rakt arm. Min lägenhet kanske, även om den bara är min så länge jag studerar ser jag nog den som min ägodel. Sedan tänker jag nog på alla de nya vänner jag fått, och tänker att de är nog det vackraste jag fått.
Vad är det bästa du läst?
Jag har läst massor men när jag ska försöka komma på det bästa blir det svårt. Kanske för att hösten och all studentlitteratur fått ge vika för all skönlitteratur. Dock gillar jag de flesta av mina kursböcker och svensk politik var en favorit, även politikens paradoxer var otroligt lärorik och inspirerande.
Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Gick på systemet för första gången som tjugoåring. Jag påbörjade en 3-år lång universitetsutbildning, flyttade in i min lägenhet helt ensam. Och säkert tusen andra saker jag inte kommer på nu.
Vilken är din största framgång 2011?
Att jag började universitetet även om det är läskigt att skriva upp sig för tre år, jag har dock inte ångrar mig en sekund. Och att det gått så bra hittills gör att jag blir lite varm i magen av stolthet.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, öl, godis, fika och sådant där mest drickbart och ätbart.
Vad önskar du att du hade gjort mer?
Jag önskar att jag hade rest utomlands, kanske varit på en festival, kanske låtit spontaniteten ta över lite mer ibland. Hört av mig mer till alla de jag faktiskt håller kär oftare. Och sedan önskar jag att jag hade tagit mig tid att åka till Paris.
1. Flyttade till Stockholm och skrev på mitt alldeles första hyreskontrakt till min fina etta på Norra Stationsgatan . Även om det ibland känts ensammast i världen att bo själv där så är den ändå något av det bästa jag har.
2. Göteborgresan i augusti med fina Grönan-vänner. Bilade ner och väl där hade vi det så himla roligt. Vi hann med allt från poliseskort till att åka Atmosphere. Och det var bara så fint att få spendera de sista sommardagarna med dem.
3. Det var några dagar efter vi hade gjort slut. Jag hade begravt gråten långt ner i magen. Mötte upp två systrar. Vi hade inte setts på ett tag. När jag kliver ur bussen kramar Erika mig och säger "jag visste inte att ni hade gjort slut" och gråten kunde inte längre stanna i magen. Det började regna. Erika började också gråta, och Anna kramade min axel. Vi småsprang till Orangeriet. Där gömde jag mina ögon bakom solglasögonen och tittade på de bästa systrarna i världen som satt mitt emot. Att få ha dem i sitt liv är som att ha vunnit det bästa lotteriet.
4. Midsommarafton. Hade arbetat hela dagen och kvällen på Gröna Lund. När vi slutade stod vi i omklädningsrummet och försökte fixa det som gick att fixa efter flera timmars arbete. Vi åkte båten mot Skeppsbar. Klockan var redan rätt mycket men vi drack öl och var de enda som dansade på stället. Och just då hade jag inte viljat varit någon annanstans, och det var bättre än alla sill-nubb-midsommarstångs midsommaraftnar i världen.
5. Popaganda. Även fast jag och Milli var trötta och bakfulla efter hennes födelsedagskalas kvällen innan så var det ändå pepp och fint. För man trodde det skulle regna och sedan visade det sig att det skulle bli sommarens sista varma helg. Och vi såg Arcade Fire.
Fem händelser som varit sämst detta år (ej kronologisk ordning):
1. De gånger jag egentligen har velat skicka ett sms eller ringa men när jag inte orkat och istället legat i sängen och gömt mig fast jag vet att det är det sämsta man kan göra då.
2. Alla de gånger jag låtit prestation, dåligt självförtroende osv. tagit över. Som att få ont i magen av att tro att man är sämre än andra och att man inte ska klara av tentor.
3. Dagen efter stjärngalan lade jag mig alldeles för sent och vaknade alldeles för tidigt pga. ett stundande seminarium. Bakfull som aldrig förr cyklade jag till skolan. Det var grått och jag frös. Sommaren var slut och grönansäsongen hade sagt hejdå - nu väntade istället studier. Jag var bakfull, trött och tom. Efter seminariet satt jag ensam i cafét och åt en chokladboll. Tittade ut och tänkte "jaha är det såhär det ska vara nu" och jag längtade redan efter sommaren igen.
4. Vi hade precis gjort slut. Det var en förmiddag om jag minns rätt. När samtalet var över var telefonen blöt både av tårar men också av värmen efter att ha krampaktigt hållt den mot kinden. Jag låg länge där i sängen. Kommer inte ihåg hur länge. Ville inte prata med någon i hela världen förutom den jag absolut inte kunde prata med längre. Jag grät lite mer. Tillslut snörade jag på mig skorna och gick ut. Det var soligt. Jag gömde mig bakom mörka solglasögon och hoppades att ingen såg. Såg de rödsprängda ögonen bakom glaset.
5. Alla onödiga bråk som varit.
Vad har du lärt dig i år?
Att det aldrig blir, precis som alltid, aldrig som man tänkt sig. Att man ska våga älska men också att våga släppa taget - för det kan vara det bästa. Att man inte alltid kan vara på topp och att det är okej att tycka att allt är grått men att det viktigaste är att man vågar se allt härliga igen.
Sedan har jag lärt mig att laga mat mycket bättre, att det är väldigt bra att äta och träna regelbundet för då slipper man oftast förkylningar, har lärt mig massor av den kurs jag läst nu i höst som känns så himla viktigt. Jag tror man lär sig så otroligt mycket på ett år, så mycket lärdomar och kunskaper som man inte ens hinner reflektera över men som alltid kommer finnas där. Det känns tryggt på något vis.
Blev året som du tänkt dig?
Jag tror aldrig jag har speciellt stora förväntningar på ett år, utan jag brukar mest tycka det kan vara jobbigt med att ha det. Därför tror jag att 2011 blev precis som det skulle.
Bästa festen ?
Den allra bästa festen i år var stjärngalan i september. Jag hade haft föreläsning och direkt efter satte jag mig på tunnelbanan mot Milli. Där samlades och trängdes massor av vänner. Det var glitter, förväntningar och vin i luften. Sedan gick vi i samlad trupp, skrattade åt alla som undrade varför vi var utklädda mitt på dagen och kom slutligen till Gröna Lund. Vi ställde oss i kön. Jag drack lite mer vin och kramade människor man inte sett på ett tag. Vi åt middag. Minglade. Dansade. När Veronica Maggio kom upp hade vinet gjort mig vinglig men jag trängdes långt fram och skrek ikapp till varje låt. När kvällen sedan blev till hemgång kändes det som att festen kunde ha varat en vecka
Hur har din stil sett ut? Jag har nog aldrig köpt så lite kläder som detta år. Kanske ett bevis på att jag nog haft lite för mycket. Därför blev det nog inget häpnadsväckande nytt, jag gick klädd precis som jag vill vara klädd.
Vad har du mest lyssnat på för musik?
Massor av bra. Både gammalt och nytt. Fleet Foxes, Tallest man on Earth, Arcade Fire, Deportees.
Cults - Abducted påminner mig om sommarpeppen.
Vad har du tittat på för tvserier?
The Wire, Pan Am, How to make it in America och nu på slutet är jag fast i SVT:s miniserier Klubben och Danne och Bleckan. Men jag har nog mest tittat på dokumentärer när jag tänker efter.
Vilka människor har du hängt med mest under året?
Alla de nedan som jag redan berättat om men sedan alla fina gamla vänner också såklart, även om det blivit alldeles för lite. Och sedan har jag hängt massor med de bästa systrarna i världen, och den finaste systerdottern.
Vilka kompisar har du lärt känna detta år?
Alla de bästa på Gröna Lund och sedan massor av fina från Pol Kand kull 11 såklart!
Vad är det vackraste du fått i år?
Den här sparade jag till sist för att jag tyckte den var svårast. Jag kan inte komma på något på rakt arm. Min lägenhet kanske, även om den bara är min så länge jag studerar ser jag nog den som min ägodel. Sedan tänker jag nog på alla de nya vänner jag fått, och tänker att de är nog det vackraste jag fått.
Vad är det bästa du läst?
Jag har läst massor men när jag ska försöka komma på det bästa blir det svårt. Kanske för att hösten och all studentlitteratur fått ge vika för all skönlitteratur. Dock gillar jag de flesta av mina kursböcker och svensk politik var en favorit, även politikens paradoxer var otroligt lärorik och inspirerande.
Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Gick på systemet för första gången som tjugoåring. Jag påbörjade en 3-år lång universitetsutbildning, flyttade in i min lägenhet helt ensam. Och säkert tusen andra saker jag inte kommer på nu.
Vilken är din största framgång 2011?
Att jag började universitetet även om det är läskigt att skriva upp sig för tre år, jag har dock inte ångrar mig en sekund. Och att det gått så bra hittills gör att jag blir lite varm i magen av stolthet.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, öl, godis, fika och sådant där mest drickbart och ätbart.
Vad önskar du att du hade gjort mer?
Jag önskar att jag hade rest utomlands, kanske varit på en festival, kanske låtit spontaniteten ta över lite mer ibland. Hört av mig mer till alla de jag faktiskt håller kär oftare. Och sedan önskar jag att jag hade tagit mig tid att åka till Paris.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
