GOTT NYTT ÅR ALLA FINA. NU SKA JAG ÅKA OCH VARA LYCKLIG HELA KVÄLLEN

singelproblem

Upplever nyår som singel för första gången på några år. Detta skulle kunna tänkas vara lite sorgligt. Och visst har jag tänkt i de banorna. Att inte ha en självklar nyårspuss osv. Men just nu är inte detta det som bekymrar mig, utan problemet är rent utav en praktisk karaktär . Att ha någon som kan hjälpa mig dra igen min nyårsklänning. Det ter sig nämligen så att denna dragkjedja som sitter där bak inte bara är väldigt lång, utan också otroligt trög. Jag har försökt, kämpat, slitit, haft armarna i akrobatiska ställningar, hoppat, nästan varit nära att dra sönder den men utan någon som helst framgång. Och ja, nu kanske ni tänker att jag var lite för optimistisk när jag inhandlade den och problemet ligger inte i dragkedjan utan i min kroppsomfång. Men nej kära vänner. Jag lovar. Promise. Det är inte julkolorna utan problemet är dragkedjan från helvetet. Så efter cirka en timmes kämpande ger jag nu upp. Jag vägrar försöka ännu mer. När jag sedan kommer gå för att bege mig mot festen kommer jag göra det med en bar rygg under kappan. Får snabbt som attan be närmsta person där dra upp den jäkeln så man kan få se anständig ut sista dagen för året.

2000 light years of darkness

Kom hem till Stockholm sent i onsdags efter lite försening, dock gjorde det mig inte så mycket då det bakom mig satt några lustiga herrar och deras konversation var så underhållande att jag nästan inte hade klagat om de hade sagt att vi blev ännu en timme försenade. Att tjuvlyssna kan ibland vara det roligaste som finns. Jag hann under denna tripp förstå att det måste röra sig om en fader och son. När fadern hade frågat kanske tio gånger om tunnelbanan fortfarande gick när vi skulle komma fram och sonen svarade plikttroget att ja det skulle den, frågar fadern om sonen också skulle ta den. - Nej för fan, jag kör en brännare (läs taxi) Fnissattacken från min sida efter detta var total.
Under de dygn jag varit hemma har jag handlat en dyr och egentligen rätt onödig kappa, köpt ett par välbehövliga jeans, gråtit en skvätt till en film (Made in Dagenham), pallrat mig till gymmet efter några tränngsfriadagar vilket kommer leda till mördarträningsvärk imorgon. Har även hunnit luncha och prata ikapp om allt som hänt med Sigrid, lärt mig att aldrig, och läs aldrig mer handla på systemet dagen innan nyårsafton. Jag hade föreställt mig att kunna i lugn och ro botanisera runt hyllorna och kanske för en gång skull inte handla det billigaste vinet i hyllan. Kanske till och med våga mig på att fråga någon i personalen vad de skulle rekommendera. Denna illusion sprack hårt när resten av alla människor på kungsholmen nog hade tänkt samma sak. Jag fick panik, och det hade alla de andra också som slängde sig efter den bästa champagnen och högg tag i varje ledig personal de fick tag på. Tillslut klarade jag inget mer, svor tyst att här det ska aldrig mer sistaminutenhandlas och högg tag i första bästa vitt. Traskade hem för att påbörja min utlovade efterrätt och nyss blev nyårskakan klar. Och justja, min spontanitetinköp av mina nya telefon har mött vissa komplikationer vilket lett till lite telefonköer, jag misströstar dock inte för det kommer lösa sig. När jag kom hem i onsdagsnatt låg även mina foton jag hade framkallat i mitt postfack, det jag dock inte märkte när jag beställde var att jag beställde dubletter på alla. Men det är sånt som händer ibland. När man heter Sanna och inte orkar läsa igenom sina beställningar. Nu äter jag glamoröst nog havregrynsgröt till middag och skall senare mot kvällen bege mig mot Nacka för en stundande spelkväll. De sista dygnen på 2011 blir rätt fina ändå.

jag snor denna lista från niotillfem och julviva.

Fem händelser som varit bra det här året (ej kronologisk ordning):
1. Flyttade till Stockholm och skrev på mitt alldeles första hyreskontrakt till min fina etta på Norra Stationsgatan . Även om det ibland känts ensammast i världen att bo själv där så är den ändå något av det bästa jag har.
2. Göteborgresan i augusti med fina Grönan-vänner. Bilade ner och väl där hade vi det så himla roligt. Vi hann med allt från poliseskort till att åka Atmosphere. Och det var bara så fint att få spendera de sista sommardagarna med dem.
3. Det var några dagar efter vi hade gjort slut. Jag hade begravt gråten långt ner i magen. Mötte upp två systrar. Vi hade inte setts på ett tag. När jag kliver ur bussen kramar Erika mig och säger "jag visste inte att ni hade gjort slut" och gråten kunde inte längre stanna i magen. Det började regna. Erika började också gråta, och Anna kramade min axel. Vi småsprang till Orangeriet. Där gömde jag mina ögon bakom solglasögonen och tittade på de bästa systrarna i världen som satt mitt emot. Att få ha dem i sitt liv är som att ha vunnit det bästa lotteriet.
4. Midsommarafton. Hade arbetat hela dagen och kvällen på Gröna Lund. När vi slutade stod vi i omklädningsrummet och försökte fixa det som gick att fixa efter flera timmars arbete. Vi åkte båten mot Skeppsbar. Klockan var redan rätt mycket men vi drack öl och var de enda som dansade på stället. Och just då hade jag inte viljat varit någon annanstans, och det var bättre än alla sill-nubb-midsommarstångs midsommaraftnar i världen.
5. Popaganda. Även fast jag och Milli var trötta och bakfulla efter hennes födelsedagskalas kvällen innan så var det ändå pepp och fint. För man trodde det skulle regna och sedan visade det sig att det skulle bli sommarens sista varma helg. Och vi såg Arcade Fire.

Fem händelser som varit sämst detta år (ej kronologisk ordning):
1. De gånger jag egentligen har velat skicka ett sms eller ringa men när jag inte orkat och istället legat i sängen och gömt mig fast jag vet att det är det sämsta man kan göra då.
2. Alla de gånger jag låtit prestation, dåligt självförtroende osv. tagit över. Som att få ont i magen av att tro att man är sämre än andra och att man inte ska klara av tentor.
3. Dagen efter stjärngalan lade jag mig alldeles för sent och vaknade alldeles för tidigt pga. ett stundande seminarium. Bakfull som aldrig förr cyklade jag till skolan. Det var grått och jag frös. Sommaren var slut och grönansäsongen hade sagt hejdå - nu väntade istället studier. Jag var bakfull, trött och tom. Efter seminariet satt jag ensam i cafét och åt en chokladboll. Tittade ut och tänkte "jaha är det såhär det ska vara nu" och jag längtade redan efter sommaren igen.
4. Vi hade precis gjort slut. Det var en förmiddag om jag minns rätt. När samtalet var över var telefonen blöt både av tårar men också av värmen efter att ha krampaktigt hållt den mot kinden. Jag låg länge där i sängen. Kommer inte ihåg hur länge. Ville inte prata med någon i hela världen förutom den jag absolut inte kunde prata med längre. Jag grät lite mer. Tillslut snörade jag på mig skorna och gick ut. Det var soligt. Jag gömde mig bakom mörka solglasögon och hoppades att ingen såg. Såg de rödsprängda ögonen bakom glaset.
5. Alla onödiga bråk som varit.

Vad har du lärt dig i år?
Att det aldrig blir, precis som alltid, aldrig som man tänkt sig. Att man ska våga älska men också att våga släppa taget - för det kan vara det bästa. Att man inte alltid kan vara på topp och att det är okej att tycka att allt är grått men att det viktigaste är att man vågar se allt härliga igen.
Sedan har jag lärt mig att laga mat mycket bättre, att det är väldigt bra att äta och träna regelbundet för då slipper man oftast förkylningar, har lärt mig massor av den kurs jag läst nu i höst som känns så himla viktigt. Jag tror man lär sig så otroligt mycket på ett år, så mycket lärdomar och kunskaper som man inte ens hinner reflektera över men som alltid kommer finnas där. Det känns tryggt på något vis.
Blev året som du tänkt dig?
Jag tror aldrig jag har speciellt stora förväntningar på ett år, utan jag brukar mest tycka det kan vara jobbigt med att ha det. Därför tror jag att 2011 blev precis som det skulle.
Bästa festen ?
Den allra bästa festen i år var stjärngalan i september. Jag hade haft föreläsning och direkt efter satte jag mig på tunnelbanan mot Milli. Där samlades och trängdes massor av vänner. Det var glitter, förväntningar och vin i luften. Sedan gick vi i samlad trupp, skrattade åt alla som undrade varför vi var utklädda mitt på dagen och kom slutligen till Gröna Lund. Vi ställde oss i kön. Jag drack lite mer vin och kramade människor man inte sett på ett tag. Vi åt middag. Minglade. Dansade. När Veronica Maggio kom upp hade vinet gjort mig vinglig men jag trängdes långt fram och skrek ikapp till varje låt. När kvällen sedan blev till hemgång kändes det som att festen kunde ha varat en vecka
Hur har din stil sett ut? Jag har nog aldrig köpt så lite kläder som detta år. Kanske ett bevis på att jag nog haft lite för mycket. Därför blev det nog inget häpnadsväckande nytt, jag gick klädd precis som jag vill vara klädd.

Vad har du mest lyssnat på för musik?
Massor av bra. Både gammalt och nytt. Fleet Foxes, Tallest man on Earth, Arcade Fire, Deportees.
Cults - Abducted påminner mig om sommarpeppen.
Vad har du tittat på för tvserier?
The Wire, Pan Am, How to make it in America och nu på slutet är jag fast i SVT:s miniserier Klubben och Danne och Bleckan. Men jag har nog mest tittat på dokumentärer när jag tänker efter.
Vilka människor har du hängt med mest under året?
Alla de nedan som jag redan berättat om men sedan alla fina gamla vänner också såklart, även om det blivit alldeles för lite. Och sedan har jag hängt massor med de bästa systrarna i världen, och den finaste systerdottern.
Vilka kompisar har du lärt känna detta år?
Alla de bästa på Gröna Lund och sedan massor av fina från Pol Kand kull 11 såklart!


Vad är det vackraste du fått i år?
Den här sparade jag till sist för att jag tyckte den var svårast. Jag kan inte komma på något på rakt arm. Min lägenhet kanske, även om den bara är min så länge jag studerar ser jag nog den som min ägodel. Sedan tänker jag nog på alla de nya vänner jag fått, och tänker att de är nog det vackraste jag fått.
Vad är det bästa du läst?
Jag har läst massor men när jag ska försöka komma på det bästa blir det svårt. Kanske för att hösten och all studentlitteratur fått ge vika för all skönlitteratur. Dock gillar jag de flesta av mina kursböcker och svensk politik var en favorit, även politikens paradoxer var otroligt lärorik och inspirerande.

Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Gick på systemet för första gången som tjugoåring. Jag påbörjade en 3-år lång universitetsutbildning, flyttade in i min lägenhet helt ensam. Och säkert tusen andra saker jag inte kommer på nu.
Vilken är din största framgång 2011?
Att jag började universitetet även om det är läskigt att skriva upp sig för tre år, jag har dock inte ångrar mig en sekund. Och att det gått så bra hittills gör att jag blir lite varm i magen av stolthet.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, öl, godis, fika och sådant där mest drickbart och ätbart.

Vad önskar du att du hade gjort mer?
Jag önskar att jag hade rest utomlands, kanske varit på en festival, kanske låtit spontaniteten ta över lite mer ibland. Hört av mig mer till alla de jag faktiskt håller kär oftare. Och sedan önskar jag att jag hade tagit mig tid att åka till Paris.

spon·ta·ne·ous

Det där med att vara spontan. Det rimmar oftast väldigt fint i munnen. Det är kul att vara spontan. Jag skulle kunna klassa mig själv som en väldigt spontan person men samtidigt är jag så inrutad i mina rutiner att bara tanken på att hoppa över en tvätttid gör att jag blir nervös. Så kanske är det bra. Att vara lite både och. Dock är det nog ibland lite sämre att vara spontan. Som när man skickar ett sms man kanske inte borde. Råkar säga något man ångrar sekunden efter. Eller som ikväll, beställer en ny iphone fast man kanske egentligen inte har råd. Dock kan det faktiskt vara väldigt bra att strunta i sin inrutade vardag och bjuda in spontaniteten. Som när en hemmakväll börjar med ligga i sängen och slutar med att dricka öl med fina vänner. Eller när man faktiskt vågar ta kontakt fast det är svårt. Och speciellt bra är om man faktiskt kan skippa den där pluggkvällen och istället göra något mycket roligare. Något som gör att tentaångesten försvinner för en liten stund. Men det är alltid bra med balans och hade jag spontanshoppat iphones eller struntat i tvättiderna för jämnan hade jag nog inte rimmat spontaniteten med lika fina lovord längre.

den illusionerande hemvändarkvällen

Hemvändarkvällen. Det är så den kallas, juldagen som ska vara en kväll då alla ännu en gång samlas på stadens enda befintliga uteställe. Man betalar alldeles för mycket pengar för en biljett. Intalar sig själv att det är värt det. Får en biljett till annandagen på köpet, intalar sig själv att det kan kanske vara bra, utifall man kanske skulle vilja gå ut en andra dag också.
Letar efter förfest. Inser att antalet personer att fråga har sjunkit från gymnasietiden då man planerade helgens utgång redan på söndagen. Men jag kan egentligen inte klaga. För det finns anledningar till varför man hördes då men inte nu.
För många kan det här vara den enda utekvällen man gör i denna förlorade stad på hela året. Jag har inte varit där på ett år.
Vad ska man egentligen förvänta sig. Det finns någon slags illusion över hur den perfekta hemvändarkvällen ska se ut. Det är då man ska träffa alla efterlängtade vänner, skratta åt alla gymnasieminnen med någon gammal klasskamrat och kanske dansa hela natten lång och strunta i att musiken i vanliga fall inte ens skulle få dig att stampa takten.
Verkligheten är dock långt ifrån detta.
Hemvändarkvällen är nog egentligen fylld av ångest. Det kanske görs tappra försök att få ihop sitt kompisgäng ännu en gång. Vinet tar slut lite för fort för nervositeten tar över hand. Redan i kön in ser man sin gamla pojkvän. I ett euforiskt ögonblick kanske man känner att det ändå inte är så illa det här. Väl inne trängs kavajer med lockiga svall. Jag sväljer illamåendet efter vinet.
Det ser likadant ut som för ett år sedan. Det dansas och jag ler åt mina vänner, håller hårt i handen för att inte tappa bort dem. Inte tappas bort i myllret av så mycket välkända ansikten men som samtidigt aldrig känts så oerhört främmande.
Det är här alla nu är samlade. Gamla gymnasievänner, killar man en gång kysst i något hörn men glömt bort och så de vänner man fortfarande vill hålla hårt i handen.
Någonstans trodde jag kanske på att du skulle säga något. Att du har tänkt, ångrat och kanske till och med saknat. Hemvändarkvällen sätter känslor som man försökt gräva så djupt det går på spel och det har aldrig varit så svårt att andas som när du valde att lämna mig ensam där i rökrutan. Ensam i ett hörn med alla de så kända men allt för främmande ansiktena brännandes i nacken. Kanske är det då den egentliga euforiska illusionen verkligen spräcks och man blir helt plötsligt helt klar med vad man faktiskt ser. Jag hittar mina fina vänner på ett fullt dansgolv. Blundar någon sekund för att sedan öppna ögonen och inse att jag egentligen inte alls sörjer de man valde att inte ringa för förfest, eller för en fika. För att de man väljer att hålla i handen eller dansa åt musik med som man egentligen inte alls tycker om, är de människor man inte behöver någon hemvändarkväll till för att träffa. De finns alltid där ändå.

att växa ur en stad

Är tillbaka i staden jag en gång flytt. Tillbringar dagar med efterlängtade återseenden, mängder av mat och en hel del tid åt att slappa i soffan. Trots att det har varit väldigt fint är det ändock en ångestkrypande känsla av att vara här. En känsla av att vuxit ifrån den staden man tillbringat hela sin ungdom i och nu kämpar man för att inte låta den tjocka ångestkoftan kväva glädjen som dock finns. Över att faktiskt få gå gatorna man en gång alltid gick.
Det har varit fina dagar men nu längtar jag nästan till Stockholm. Staden som jag hoppas jag aldrig kommer växa ur.