Park that car, drop that phone, sleep on the floor

Imorgon ska jag på den tidiga morgonen sitta i en matsal i 150 minuter exakt och rita s-t grafer och räkna ut kraftresultanter. Jag kan inte alls skryta med någon speciell entusiasm över det. Huvudet har på senare tid mest innehållit newtons alla lagar, tyngdkrafter hit och kontaktkrafter dit. Imorgon hoppas jag att det kommer försvinna och jag kan återgå till ett normalt tänkande, till mitt vanliga virriga jag. Dock trodde jag kulmen av min slarvighet var nådd i veckan då jag inte kunde hitta min kemibok och trodde att jag tappat bort den endast en vecka efter vi hade fått den. Men nej, jag konstaterade efter en stund att jag inte var boven i det hela och kunde pusta ut och konstatera att kulmen ännu inte är nådd. På tal om virrighet har jag en tendens att alltid tro att torsdagar är fredagar och efter en tag när jag fått det konstaterat att det endast är torsdag blir min besvikelse mycket djup. Men imorgon, äntligen fredag, det firar vi med en fika!