att växa ur en stad

Är tillbaka i staden jag en gång flytt. Tillbringar dagar med efterlängtade återseenden, mängder av mat och en hel del tid åt att slappa i soffan. Trots att det har varit väldigt fint är det ändock en ångestkrypande känsla av att vara här. En känsla av att vuxit ifrån den staden man tillbringat hela sin ungdom i och nu kämpar man för att inte låta den tjocka ångestkoftan kväva glädjen som dock finns. Över att faktiskt få gå gatorna man en gång alltid gick.
Det har varit fina dagar men nu längtar jag nästan till Stockholm. Staden som jag hoppas jag aldrig kommer växa ur.